Befrielsen del två
Mellan trygghet och frihet
På min högra axel finns en tatuering. Den föreställer ett träd med rötter. Och fåglar som lyfter från dess krona. Trädet symboliserar förankring och trygghet, fåglarna representanter frihet, modet och lusten att flyga högre, mot det okända. Jag fick tatueringen i present av min dotter för ett par år sedan. I ett vackert inslaget paket hade hon lagt en rebus med instruktion om bokad tid hos tatuerare och en uppmaning att teckna mitt eget motiv. Så det gjorde jag och bär idag med stolthet mitt visuella mantra. Trygghet och frihet. De två grundpelare jag behöver för att fungera väl. Pelarna behöver ständigt byggas till, stöttas upp, lagas och putsas för att inte rämna, rasa, störta. De behöver min handfasta omsorg.
Det är om det den här bloggen handlar. Jag skriver för att förstå mig själv och för att jag ibland hamnar i ett flow som öppnar och bär iväg på ett sätt som jag älskar. Och jag delar vissa texter som jag tror kan slå an en ton i någon annan. Så möts vi, jag som skriver och du som läser.
Jag har passerat femtio i antal levda år och en del av livserfarenheterna har tufsat till mig. Så som livet ju gör med de flesta av oss. Den tufsigheten bär jag med mig när jag skriver och då jag delar till andra, som även de har fullt sjå med att förstå sig på, men så himla gärna vill, möta tillvaron med öppen förundran och fördjupande insikter.
Det är för dig jag skriver. Du som är lite vinglig och sne, lite knäpp och lite trött. Lite ljuvlig och lite längtansfull. Lite sökande och väldigt öppen och nyfiken på det här med att känna djupare och tänka högre.
Det här är mitt sätt sträcka ut min hand och säga. Låt oss vara underbart tufsiga och fantastiskt ofullkomliga. Tillsammans.
I slutet av sommaren 2020 släppte jag en berättelse som handlar om hur jag kom vidare efter att ha gått sönder en smula. Jag kallar den Befrielsen - mellan hopp och förtvivlan. Den här bloggen börjar där den berättelsen slutar.
Klicka på länken så laddas berättelsen.