Vad är det jag målar egentligen?
Inre stormar och stilla förnimmelser. Kanske är det vad jag målar…Det är ett äventyr att försöka följa med i det som tar form på papperet. Det finns ju ingen sanning, kanske är det bara färg och mönster platt på ytan. Men med fantasins hjälp blir det något mycket mer, motiven ger liv åt fria associationer och jag tänker och känner att när jag försöker förstå det jag målar, förstår jag något om mig själv och kanske något om att vara människa. Om inte annat så gör det mig glad och inspirerad. Det finns något så lustfyllt och pirrande när fantasin flyger, det känns så mycket att jag väljer att tro på att det har betydelse ☺️🩵🎈
När jag funderar över mina målningar utgår jag ofta från tankar och idéer från tänkare, filosofer, psykologer, poeter och författare. Jag älskar sagor, fabler, myter, symboliska berättelser som leker med vad det innebär att vara människa. Psykologi, särskilt psykodynamiska perspektivet och gestaltterapi är grymt spännande och förklarar vad det är att vara människa på ett sätt som hjälper mig att läka och att utvecklas. Jag tror att även det märks i det jag målar. Och visst finns där ett andligt sökande efter liksom meningen med allt.
Bildanalyser finner du i bloggen
Symboler och arketyper
Tänkares insikter, som till exempel Carl Jung och hans fokus på det omedvetna och arketyperna, har hjälpt mig att förstå varför vissa symboler och motiv dyker upp i mina målningar. Och jag ser att många av mina motiv har drag av mytologin, där ju gemensamma teman och berättelser hjälper mig att utforska vad det innebär att vara människa.
Färger
Färger är en hel värld där olika nyanser och hur de påverkar varandra förmedlar så väldigt mycket. Varje färg har en egen historia, en egen poesi och klang och det finns både vetenskapliga och lekfulla sätt att förhålla sig till och beskriva färgernas energi och budskap. Jag tar mig friheten att associera fritt kring färger med viss inspiration i Goethes förhållningssätt till nyanser. Kolla gärna Veckans färg 🎨
Psykologi och existentialism
Gestaltterapin, bland annat genom Perl Fritz, liksom Oshos idévärld, visar mig värdet av stor närvaro och att våga släppa taget och flyta med… När jag målar försöker jag vara öppen för vad som vill komma fram, utan att tänka för mycket. Ofta märker jag i efterhand att jag har målat det jag själv längtar efter och behöver – som till exempel styrka, mod, trygghet eller kanske bara vila.
Jag är också influerad av existentialismen, där frågor om frihet, rädsla, gemenskap kontra ensamhet och mening ofta smyger sig in. Ibland funderar jag över vilka val vi gör och hur vi skapar mening. Är vi människor medvetna om varför vi gör som vi gör, eller finns det orsaker utanför det vi kan begripa med vår mänskliga hjärna? Att sitta länge med pensel i handen och låta tanken löpa fritt samtidigt som jag målar, blir ett sätt att utforska dessa frågor utan att behöva hitta några definitiva svar.
Henriks musik
Medan jag målar sitter jag nästan alltid i studion där Henrik improviserar vid pianot eller vid synten och gör musik. Mitt målandet är därför helt klart präglat av de harmonier och toner som han fyller rummet med. Hur det sedan syns konkret i bilden vet jag faktiskt inte, men eftersom hans musik påverkar min sinnesstämning har jag en stark känsla av att det liksom vävs in i penseldrag och färgval.
Jag vet oftast inte exakt vad jag skapar förrän det är klart, och först då börjar jag förstå vad jag har längtat efter eller försökt uttrycka. Men även om jag analyserar mina målningar, vet jag att det finns djupare lager som jag kanske aldrig helt kommer åt medvetet, och det är en del av spänningen i att måla.
Öppet såklart
Det är också viktigt för mig att den som ser mina målningar får lita på sin egen känsla. Vi bär alla med oss våra egna erfarenheter, så färger och former kan såklart betyda något helt annat för dig än vad de gör för mig. Jag tror som sagt på kraften i myter och poesi, och att de kan tala till oss på olika sätt beroende på var vi befinner oss i livet. Det gör måleriet till något levande och öppet för tolkning.
